En eftermiddag bland älvor och troll.

Lite såhär såg det ut en kväll på ön:

Vi åkte genom vackra och vidsträckta landskap och njöt av varandras sällskap.  

När bilen hade stannat hamnade vi i en trollskog där vi strosade omkring bland lummiga träd och vältrampade stigar.

Överallt fanns stenmurar från svunna tider och praktiga träd med många årsringar. 

Klätterväxterna slingrade sig uppför trädstammarna sådär att träden nästan dog lite. 
Många fotografier blev det på honom, han som så lätt fastnar på bild. 

I kanten av skogen skymtade havet och en stenig strand. 

Vattnet var fridfullt och tyst, men ändå levande. 

I horisonten kunde man då och då skymta ett och annat fartyg. 

Han slog sig ner en stund och var sådär vacker som bara han kan vara. Mot slutet av vandringen stötte vi på några kor som betade i gräset. 

De verkade inte lägga märke till oss lika mycket som jag lade märke till dem. 
När vi kom tillbaka till bilen körde vi raka vägen till husvagnen och hämtade picknickkorgen för att avsluta dagen vid raukarna medan solen sakta gick ner. 

Lite höstfint.

Fick ett sånt där ryck som man kan få ibland och beställde några fina från ASOS. Tillsammans ska vi inviga hösten!


 
 

Vem vågar släppa in hösten?

Jonas och jag spenderade en vecka på öland nu precis innan jag återvände till min stad och han till sin skog. På ön kunde man se hur hösten försiktigt kom och knackade på dörren till sommaren. Den ville inte väcka någon uppmärksamhet eller tränga sig på, men den kom trippande på tå ibland för att se om dörren skulle öppnas. Då och då stod dörren lite på glänt och då kunde man se ett och annat fallet höstlöv på marken. Om dagen lyste solen med all sin prakt varvat med regnets intensiva droppar, men fram emot skymningen kom den där bitande höstkylan och berörde varenda liten själ i mörkret. Vem vågar släppa in hösten?
RSS 2.0