Livet

I helgen har jag varit med en av mina absoluta favoritpersoner i hela världen. Hon må vara gammal och höra dåligt, men jag tycker om henne så himla mycket ändå, min farmor. Hon har alltid ett leende på läpparna och trots att hon inte har mycket så vill hon alltid dela med sig av det hon har. Hon visar kärlek i det mesta och klagar i det minsta, hon ser det lilla i det stora hela. 

Jag älskar att sitta där i min farmors gamla vardagsrum och lyssna på när hon pratar om livet. Det är som om hon förflyttas i tid och rum, till där och då, trots att hon sitter kvar på samma vanliga plats. För det är så det känns när hon sluter sina trötta ögon och börjar nynna på de gamla sångerna hon sjöng i skolan när hon var åtta år eller när hon berättar med inlevelse hur de som barn brukade uppvakta sin far på födelsedagen i sina unga år. "Det är precis som att öppna en bok" utbrister hon när hon sitter där och berättar om sina livs stunder. Och så kanske livet är, som en bok. Alla minnen, upplevelser, människor man har mött, platser och erfarenheter binds ihop till en enda stor bok med många kapitel. En dag kanske jag sitter där, med mitt barnbarn, och bläddrar i min bok. Den som lever får se. 

 

 
 

Skriv några rader:

NAMN:
Kom ihåg mig?

MAIL: (publiceras ej)


BLOGG/HEMSIDA


KOMMENTAR: